applahastar.blogg.se

Många gånger har man blivit lite för säker på situationen och den häst man rider, vi har haft många avramlingar genom åren men de som vi slog oss mest på var de "säkra" korten.

Jag hade en kille till hjälp som hette Alvydas, han var jätteduktig, en riktig liten jockey. Bara 170 cm lång och vägde väl 60 kilo. Så vi var två små ryttare och vi red en massa ponnyer. Ett tag var d-ponnyer oslagbart, alla skulle ha en sån!

Vi hade hemma ett litet sto från Irland som var hur säker som helst. Hon hade ingen gång överhuvudtaget, trippade fram i ultrarapid och vi hade utbildat henne under en tid. Vi kallade henne Singer, som symaskinen, för hon rörde sig så. Men sådana hästar är alltid lätta att sälja för folk sitter kvar i sadeln för det rör sig inte så mycket, så att säga..

Vi skulle visa henne för en barnfamilj och Alvydas hoppade upp och under denna tid vi hade haft henne hade vi varit förvånade över att hon hoppade så dåligt, hon var ju från Irland och de hästarna brukar ju ha lite klipp i hoppningen. Jag sa till Alvydas att trycka på lite när han red fram så den tog ut steget lite mer, och faktiskt, den såg mycket bättre ut efter allt arbete.

Sedan var det dags att hoppa ett litet kryss och denna häst brukade nästan ta med sig hela hindret men just idag hade den kommit på att man kunde ju hoppa!

Alvydas travade mot krysset och hästen hoppade så som bara en irländare kan hoppa, och Alvydas flög åt fanders. Ordentligt. Jag och Alvydas vek oss av skratt men samtidigt så kunde han inte visa några mer hästar den dagen, eller ens närmaste veckan. Han var helt blåslagen och hade landat på rumpan som tur var, men han fick stå väldigt mycket ett tag..

Ponnyn köptes av barnfamiljen ändå för de sa att den var en fantastisk tävlingsponny för framtiden. Den gick som en symaskin med de minsta och hoppade hus med det stora barnet.

Jag har märkt att en del hästar som har extremt dåliga gångarter när de kommer, blir väldigt bra när man får fram dem för skänkeln och låter bli handen, för min känsla är att de har blivit hämmade av en stum hand.

Jag gjorde en liknande sak veckan därpå; jag hade en häst som skulle till ridskola i norrland.

En fin prickig knabstrup, bred och rejäl och alldeles prickig och söt som få. Det var en "postorderhäst", alltså köpt på film och skulle på nästa lastbil. Detta förfarande funkar bra om man har en bra dialog. Hästen kunde inte stå i fem dagar så jag höll igång den.

Sista dagen skulle jag bara rida lite för att känna att allt var ok. Kom i galopp då hästen trampar ner i en håla och fullkomligt välter. Jag flyger som en vante och slog mig alldeles mörkblå. Var inne på akuten och de bara skakade på huvudet och sa att detta måste röntgas. Men det fanns absolut ingenting på röntgen men läkaren sa att det var längesen han sett en sån mörkblå människa.

Så där ser man, säkra kort kan vara luriga!

Ha det gott alla ni som gillar hästhistorier!