Angelo, fulaste hästen i stallet.
Det har varit en paus ett tag på bloggandet, men nu drar jag igång igen. Ni vet kanske att det ligger över tjugo gamla inlägg här om ni klickar ner till höger på januari och februari.
Jag hade gården Stora Ostabygd i ca 14 år. Där föddes mina barn och där passerade en stadig ström av trevliga hästar.
Min kontakt i Danmark åkte på inköpsresor till Holland, Belgien, Tyskland och Frankrike. Många gånger fick han bra priser på oinridna unghästar. Om man köpte dem på hösten när de var tre så var de lagom ridna när de blev fyra och även startklara.
I ett av lassen kom det en eländigt ful liten treårig fuxvalack som hette Angelo. Han hade bra hoppstam e Chin Chin men han var ju så ful!!
Blaskig fux med lång päls. Hög och benig i bak, halsen började nere mellan frambenen och han var kort och tunn. Kort sagt en riktigt oansenlig häst som jag inte ens vågade sätta mig på, eftersom han såg ut som om han skulle rasa ihop då.
Mycket foder och några veckor senare började jag i allafall med honom. Han var jättesnäll och gick med på allt som hör till en inridning, utan problem. Men han var så ful och det var tur att det var vinter så man hade ett täcke på honom. Jag passade på att rida honom först på morgonen, innan någon kom, så ingen skulle få syn på honom.
Det gick någon månad och med mer hull och muskler så kunde han vistas i ridhuset utan att någon kommenterade.
Men han var begåvad! Han lärde sig allt jag ville med lätthet, och snart fattade han galopp från skritt i bägge varv och hoppade små hinder, typ nedgrävda, men ändå.
Mina kompisar som hade skrattat åt denna gräsliga häst började vänja sig, och det var mest bara jag som red honom.
När våren kom blev han alldeles kopparröd i sin sommarpäls och blank som en nyputsad koppargryta!
Då helt plötsligt började mina kompisar fråga vart den hästen kom ifrån, för de kunde inte känna igen den märkliga varelse som de passerat på väg till ridhuset ett antal gånger.
Då kunde han galoppombyten klockrent, skolor och hoppade 1 metersbanor. Då ville alla provrida och mina kompisar gled runt och gjorde galoppombyten och bara log.
Till slut annonserade jag ut hästen och sålde honom till en duktig tjej i Stockholmsområdet, jag tror inte ens de provred för mamman tittade när jag red och köpte hästen.
Den hästen gick 150 hoppningar internationellt sen, för hon som köpte den flyttade till Belgien och tog med sig hästen och tävlade den utomlands.
Så man skall inte döma hunden efter håren!
