applahastar.blogg.se

En gång bytte jag in en ungponny som hade allt på pappret; bra stam, rätt höjd och fin exteriör. Hon var en vackert brun, ganska kort och kompakt modell av ponny med ett litet sött huvud och inte för stora gångarter. Den bedömde jag som en lättriden ponny som barnen även skulle kunna rida dressyr på. Men det stora plusset var hoppningen, hon älskade att hoppa!

Jag hade många som tittade på den, men just den dagen som spekulanterna dök upp så var det alltid någonting. Just den dagen kunde hon inte fatta rätt galopp eller inte trava rakt eller slog med huvudet. Det kunde hon definitivt alla andra dagar... Hon fattade, men det kunde ju inte den som provred veta.

Dagen efter varje visning reds hon igen, och jag satte upp mina vänner och alla möjliga och ponnyn gick bara fint. Till slut såldes hon till en familj och då var det nästa sak; hon var oförklarligt halt vid veterinärbesiktiningen. Ena gången höger fram, andra vänster. Inga symptom..

Familjen hoppade av köpet och dagen efter var ponnyn ohalt igen. Den såldes flera gånger och samma sak. Och jag red och red. Jag kom på att när hon slog med huvudet så petade jag till henne med spöt bakom sadelgjorden och då gick det hur bra som helst.

Till slut var den så fin att rida att köpare fanns per telefon, som hade sett den på film. Skulle besiktiga igen och då hade den fått en liten hovböld över natten....ok, en vecka senare var den ok, då får den en hovböld på andra sidan. Den var ok efter en vecka och aldrig halt igen. Så där höll det på.

Det slutade med att jag hade denna fina ponny ett helt år innan jag sålde den till en ridskola och då hade hon förstått att det inte alltid är en negativ sak att byta hem. Då gick hon helt plötsligt alldeles lysande vid en provridning, precis som hon alltid gjorde när vi var själva. Den blev en populär skolponny som även tävlade sen.