hjälpsamt staket och prickiga hästar
Innan jag byggde ridhus så hade vi en bra utebana som jag använde mycket. Jag hade redan investerat mycket på den här gården de första åren men kände att jag verkligen behövde ett staket runt ridbanan. Ekonomin var det lite tunt med så jag tog brädor som fanns i ladan. De var lite tunna men jag tänkte att så länge får de duga.
Det fanns en hage precis bredvid ridbanan och hästarna älskade att stå där och sola. Och det var smidigt för det var bara att gå ut och hämta nästa jag skulle rida.
En gång visade jag hästar för en ridskola och en av ridlärarna skulle prova en häst och hon hade inte ridit på väldigt länge så balansen var inte den bästa. De flesta hästar är bussiga och brukar skuffa ryttaren rätt i sadeln när viktfördelningen blir skev, men tyvärr inte denna...
Hon hängde mer och mer och det var bara en tidsfråga tills hon skulle tippa ur sadeln. Hästen tyckte det blev obehagligt och precis vid långsidan stod alla de andra hästarna och jag fick nästan panik för det var inte lämpligt att landa mitt i en flock med unghästar!
Hästen gjorde naturligtvis en sista knyck för att bli av med snedvikten mitt på långsidan. Ridläraren hamnade mitt för översta plankan och som ett under så studsade hon tillbaka in på ridbanan. Det var tack vare de alldeles för tunna plankorna som sviktade perfekt!
Det gick bra för ridläraren, bara lite mörbultad.
Jag vågade inte tänka på vad som hade hänt om hon landat mitt i flocken precis bredvid, för unghästar kan reagera snabbt och oberäkneligt ibland.
De var ganska bra egentligen, de tunna plankorna, för jag hade en hög med oridna unghästar som verkligen inte gick dit de skulle i början. Jag upptäckte att det var bara att styra dem mot staketet som gav dem en liten hurring så de kom på rätt spår igen.
Jag har ridit in många unghästar genom åren. Vid den här tiden hade jag köpt upp alla knabstruphästar som min kontakt i Skåne hade hittat. Det var nio stycken mer eller mindre prickiga som alla var helt ohanterade men jag upptäckte att de flesta prickiga hästar är väldigt snälla. Någon hamnade på ridskola, en av dem som tornerspelshäst på Gotland, en blev bästa ridna knabstruper vid knabstruper-riks och några blev fina privathästar som mig veterligen aldrig bytt ägare sen. Efter ett par månader var alla nio inridna och sålda och jag såg dem aldrig igen så de måste ha skött sig. No news is goods news!