applahastar.blogg.se

När jag bodde i Östergötland köpte jag en gång en fin hingst av min kontakt i Skåne.

Det var en holländsk häst efter Samber och på moderns sida fanns det spanska hästar. Han var en svartvit skäck och så himla vacker. Högrest som få men samtidigt den raraste hästen av dem alla.

 

Jag red in hästen och han var hela tiden jättesnäll, han hoppade banor och reds på barbacka. I och med att han var hingst så gick han med mina valacker i en hage längst ner vid sjön, för alla mina försäljningshästar gick närmast stallet och de var nog tio ston i den hagen.

 

En vårnatt var det ett himla ute i hagen och jag hoppade upp tidigt ur sängen för att se vad som stod på.

Ja mina ston hade besök och den alltid så beskedliga hingsten gick inte att fånga in.

 

Helt plötsligt sätter de tio stona fart mot staketet och hoppar över och hingsten efter förstås.

 

Den dagen ägnade vi åt att spåra i skogen. Det fanns ju spår men de hade ju inte sprungit raka vägen, utan mer fram och tillbaka, så det var inte lätt.

Jag och en kille som hjälpte till hade med oss havrehinkar, grimmor och rep. Han hade hjälpt till under våren och hade varit jockey förut. Han red verkligen inte snyggt eller bra, men han kunde hoppa upp på vad som helst och sitta kvar.

 

Vi hittade flocken nästan en mil hemifrån och då till slut gick det att lura dem med lite havre.

Jag fick tag på ett ponnysto och blev uppslängd på ryggen av min hjälpreda. Sedan fick han tag på hingsten, som slet sig så repet gick av, men han hoppade upp i farten ändå och sen bar det av.

 

Det gick med en vansinnig fart hela vägen hem och vi passerade grannens mark och han berättade efteråt att det var det häftigaste han sett. Det kom en flock med hästar och strömhoppade över trägrinden in i hans hage och på två av dem ser han två ryttare med bara grimma på, som höll sig fast i hästarnas manar.

Full galopp fram till vår gård med allihop, där vi hoppar av, alldeles dyngsura av svett. Vi fick med hinken hem också.

 

Men det gick ju väldigt bra!

Kanske inte den mest självklara lösningen men helt klart den snabbaste.

Senare blev det abortsprutor till tio ston för jag vågade inte chansa.

 

Ja, vi hade mycket roligt tillsammans.

 

En jul, dagen före julafton, hade vi uppesittarkväll. För oss innebar det att vi lottade ut var sin häst och hade hopptävling mot varann i ridhuset. Riktigt spännade med glögg till förstås. Hästarna var så hoppglada att de själv bjöd på hindren och en av gästerna var inte riktigt med, så hästen hoppade ett par hinder baklänges.

 

Hoppas ni har lite kul ibland med hästarna, så att allt inte bara blir en lång träning!

 

Ha det gott!