applahastar.blogg.se

Detta minne var år 2003, min kontakt i Skåne ringde och frågade om jag ville köpa några D-ponnyer. Det är ju alltid intressant så jag och en vän åkte till Skåne, hem till min kontakt denna gång.

De hade drivit ridskola utanför Malmö en gång i tiden och där i deras stall stod hans nyförvärv från England. Vi tog ut dem en efter en och såg dem springa på stenläggningen. Denna dag slutade med att jag köpte allihop, det var 14 stycken.

Jag visste inte om de var ridna eller körda men de verkade hyfsat tama och han skrattade gott när han visade en fux med bukfläck. " Det vet du väl Tina lilla att de med bukfläck är alltid de bästa!"

De levererades några dagar senare och min stallhjälp fick en smärre chock när det klev av 14 ponnyer i så gott som alla färger.

Vi hade en vän på besök som faktiskt hade retat oss lite om att vårt jobb var väl inget svårt. Bara att hoppa upp och rida lite..

Ok sa vi, du får välja vilken av dem du vill och så får du provrida den. Han gick runt en bra stund och valde till slut ett ganska rejält sto som var skodd runt om. Den tar jag, sa han, och vi förstod varför. Han trodde naturligtvis att de med skor var tamare.

Han hoppade upp och flög av lika fort. Detta upprepades flera gånger tills han förstod att livet med hästar inte är så lätt alltid. Jag visste vad problemet var, den var helt enkelt inte inriden, det var en körhäst och de går nästan uteslutande på hårda vägar och behöver vara helskodda.

Det visade sig att sex av alla dessa var bara körda, resten gick att rida på, även om det tog lite tid för temperamentet är en viktig del. Jag tror vi sålde fem första veckan. Dessa var nog familjehästar i England också. Tre blev riktigt fina och ganska heta hopp-ponnyer och som sagt resten fick vi rida in.

Det tar nästan längre tid att rida in parhästar eftersom de oftast har gått på samma sida hela tiden. Det blir knepigt med galoppfattningar bla.

Den fina fuxen med bukfläcken blev en fin tävlingsponny. Några var enormt raggiga och fulla med inälvsparasiter, hovarna var långa och dåligt skötta, men efter ett tag med fri tillgång på mat och mycket pyssel gick det inte att känna igen dem!

Jag vet inte om någon är, som jag var då, nuförtiden. Jag lade ner ett enormt jobb och pengar och tid på dem. Nu skall det vara mer färdigt att sälja direkt. Men jag lärde mig att rida in, klippa, avmaska, se om hovskägg och fötter på dem. Men tillfredsställelsen att se dem bli fina och trygga djur uppvägde allt och ibland var det svårt att se dem åka.

 

Vad tycker ni, kan ni se vad det kan bli av en häst i ganska dåligt skick?

Ha det bra!