bortsprungen
På Stora Ostabygd de första åren köpte jag ett antal hästar från ett par bröder i Småland. De hade fött upp en blandning mellan halvblod/connmara/fjordhäst. Bröderna började bli gamla och hästarna hade bara gått och fått föl år efter år.
Så jag lastade in ett par åt gången och körde hem med dem.
De var lugna och kloka allihop. Den äldsta var över tolv år och inte riden, men lugn och snäll men det tog flera månader innan hon kunde galoppfattning. Det tar lite längre tid med äldre hästar. Vilket jobb jag lade ner på henne, men det var en snäll och vänlig dam som gjorde sitt bästa.
Inslaget av fjordhäst gjorde dem stabila och gav dem härliga färger. Allt från mörkt gulbrun till riktigt guldskimrande med svart man och svans.
Jag tror jag köpte tolv av dem totalt, sen var de slut. Bröderna behöll två riktigt gamla märrar som sällskap.
En av dessa var ett litet sto med härliga fläckar över ryggen i sin gulbruna päls. Hon var fyra år och såg verkligen speciell ut.
Det var vårvinter och solen började titta fram längre och längre på dagarna. Detta satte också igång brunsten hos stona. De gick i en väldigt stor hage med höga elstängsel. De sista dagarna hade det snöat ovanligt mycket och Stora Ostabygd är nog en av västergötlands högst belägna gårdar. Alltid mycket snö! Till slut hade vi nog 90 cm och det påverkar ju elstaketen.
En förmiddag upptäckte jag att fyraåringen som hade varit i hagen ett par timmar tidigare, var borta. Bara hon, ingen annan.
Det var ju märkligt att hon ensam försvunnit så det var bara att ge sig ut och följa spår.
Hon hade tagit höger vid semesterbyn, sprungit ca tre kilometer, tagit höger in på en väg som gick uppåt mot själva toppen av Hökensås. Vi kunde bara följa henne till sista gården ( där ingen bodde på vintern), sen tog det stopp. Där var en meter snö och att ta sig fram visade sig vara omöjligt för hästen hade sprungit och hoppat i snön rakt mot det område som var helt obebott. Det var över en mil till Velinga som låg på andra sidan toppen. Stenblock, vattendrag och tät skog. På Hökensås finns ett 55 kvadratkilometer stort naturreservat med rena vildmarken.
Det var bara att ringa till polisen och anmäla att hästen var bortsprungen. Och naturligtvis ringa Egon. Han var en man i byn bredvid som kände alla. Det var då torsdag kväll.
Egon fick dock upp ett spår dagen efter.
En väns tonårsbarn hade en kompis som helt plötsligt hade en ny häst.. Så vi kollade signalementet för vår var ju väldigt speciell.
På lördagen hade vi ett besked att det troligen var vår häst så jag forskade fram telefonnumret. Vid detta samtal framgick det att denna person hade en ny häst men att det var så synd om den så den skulle han behålla.
Det satt långt inne för han ville inte lämna ifrån sig den, det var tydligt. Men det kom fram att hästen plötsligt hade stått på hans gårdsplan och gnäggat åt hans nordsvenskar så han hade helt enkelt släppt in den till sina hästar.
Och det var ju hedervärt för stoet måste varit helt slut efter att ha tagit sig fram i en meter snö i svår terräng och det var som sagt över en mil hemifrån. Så klart hon var trött. Jag frågade om det inte hade varit läge att kolla med polisen om det var någon saknade den så hade han sluppit att ge den mat. Han påstod att han gjort det men en dubbelkoll visade att så inte var fallet.
Så jag tog Egon med mig och åkte dit för att hämta stoet. Jag gav mannen pengar för fodret och då säger han att " gå in och hämta hästen om du vet vilken det är", ja det var inte svårt att hitta sitt fläckiga, gulbruna halvblod ibland en massa nordsvenskar och hästen blev jätteglad att få komma hem till sin varma box.
Jag funderar ibland på om han verkligen trodde att ingen skulle förstå att det var någons häst och bara hade tänkt att behålla den.. märkligt!
Och att en ensam häst överger de andra och ensam drar ut i skogen är också ovanligt.
I vår trakt hände det ganska ofta att hästar kom lösa av olika anledningar och alla hjälpte naturligtvis till. Jag hade ett flertal gånger andras hästar i mitt stall i väntan på att de skulle hämtas. Vi ringde runt till varann så fort det hände, eller lade ut det på facebook så saken löstes.
Det är väl alla hästägares mardröm att något händer när man inte är hemma till exempel.
Ha det gott!