applahastar.blogg.se

När jag precis börjat handla med hästar, 1996-97, var det en riktigt rush efter skäckar. Jag köpte hästar i Skåne då och den här hästhandlaren hade sitt eget sätt att få fram vad folk ville ha.

 

Han hade en gång köpt en skäckhingst på en resa till Irland och England och 1 april varje så släppte han ut denna hingst bland en salig blandning ston av olika raser på Revingehed i Skåne.  Det är ett av Sveriges största pansarövningsfält på ca 4300 ha.

 

Där bodde stona och hingsten kördes dit, till de ca 50 stona som gick lösa där. Och det fanns ju flera flockar förstås, några med föl och några flockar med unghästar.

 

Vi hoppade in i en jeep med hela flaket lastat med torrt bröd från ett bageri.

När vi kom fram kastade han ut brödet och ropade på dem, och på långt håll kunde man höra mullret av hovar, innan de dök upp ur ett moln av damm. Ibland fick vi köra en bra stund för att hitta dem, men när de fick syn på oss, kom de förstås.

Han var god vän med dem, för faktum är, att skall man hålla på med hästar måste man verkligen gilla hästar!

 

Halvvilda som de var, fick man smyga runt när de åt, för att kunna bestämma vilka man ville köpa.

Hur de lastades där ute, är en gåta, men jag tror de måste ha använt kogrindarna som fanns därute, för det fanns riktigt stora flockar med nötboskap på dessa enorma marker också.

 

Sedan, någon vecka senare, kom hästarna i lastbil upp till mig och vi föste av dem in i stallet.

Jag var ju glad om det var ungefär de hästar jag ville ha, fast det fanns ju ingen garanti att just de hade gått att fånga, men allt ordnade sig eftersom de alla var fina och gick att sälja.  Alla blev ju sålda och det måste ha varit ett stort antal skäckar jag ridit in genom åren.

 

Sedan kom denne man på att isabellfärgade hästar var fina, så då köpte han en fin halvblodshingst med rätt färg och släppte ut på heden. Så då fick jag sälja isabeller i några år också.

Efter ett par säsonger tyckte hans dotter att det var en väldigt fin häst, så då fångades den in och skolades till hopphäst. Den blev senare såld för en ganska stor summa pengar.

 

Jag tror jag köpte de flesta av hästarna, för efter några resor kände jag igen dem och de hamnade ju hos mig sen. Då och då hade han varit i England och köpt ett lass med ponnyer som jag åkte och tittade på. Då fick man jaga runt med en mätstock i en jättehage för att kolla om de ens var ponnyer. Många av dessa ponnyer blev riktigt fina tävlingshästar senare.

 

Jag kommer ihåg en som hette Hamilton. Den var verkligen jättetrevlig. Jag hade ingen ridbana på Applakulla så jag fick visa ponnyn för kunder på vägen fram och tillbaka. Och när de ville se den hoppa så hade jag två vedklabbar med en bräda över vägen. Jag sålde ponnyn i vilket fall till några glada köpare.

 

För pengarna byggde jag en ridbana som användes flitigt.

 

Sedan hörde jag inget om den ponnyn på flera år, men när jag hade flyttat till Rävshult, pratade jag med en kund en gång som sa " ja vi köpte en ponny en gång på ett ställe långt in i skogen och provred den på en väg och hade egentligen ingen aning om vad vi köpte, men den var fin och vi har den kvar ännu. Den har tävlat högt i hoppning och varit den bästa ponnyn vi haft. Tänk vad man kan hitta på det mest osannolika stället ute i skogen hos en riktig lantis! "

Då kunde jag inte hålla mig längre, utan var tvungen att säga att " det var ju av mig ni köpte den!"  Det blev alldeles tyst i telefonen innan hon förklarade allt hon hade sagt till sina vänner om den visningen!

Vi hade roligt åt det lång tid efteråt.

 

Att sälja hästar har varit en verksamhet som har tagit lång tid att bygga upp. Mycket arbete men roligt har vi haft.

 

Sköt om er därute!