härliga högresta hästar!
När jag bodde i Rävshult i Östergötland fick jag hem många fina hästar.
Då och då Fredriksborgare från Danmark. Det är häftiga rid/vagnshästar från Danmark. Så gott som alltid fuxar och med härliga knälyft. Temperamentet på dem var alltid trevligt men kanske inte alltid så bra till nybörjare, för det finns lite nerv i en del. Och just detta gjorde dem till, i mitt tycke, härliga hästar att jobba med.
Ofta väldigt stora rörelser i alla gångarter och en del hade så stor galopp att det blev svårt för ovana att hålla ihop dem. Faktiskt tyckte jag att de och Gelderländer från Holland var några av de mest givande hästarna att skola.
Jag köpte en valack som hette Zarif af Virkelyst en gång. Snygg som tusan med härliga, luftiga rörelser och en riktigt röd hårrem som glänste som sälpäls.
Han var en vänlig häst som alltid tyckte det var lika kul att bli riden. Nu var han ju inte mycket riden när han kom, men snäll att hoppa upp på, och det uppskattar man ju.
Ok i skritt och trav men galoppen....Jag tror vi fick in tre galoppsprång på en långsida..
Anders hade den ett tag men eftersom hans ridbana inte var färdig så blev det ju svårt att lära hästen att korta galoppen. På ett jättestort fält, rakt fram kan det ju funka.
Ingen ville köpa den efter att ha galopperat!
Jag fick hem honom igen och satte mig att galoppera kortsidor, fatta galopp från skritt och sen stillastående. Det var ett jättejobb, men så småningom så gick det och jag kunde vara med på hoppträningar för Robert Fritz i Gamleby.
Jag red några unghästklasser upp till 110 cm med bra resultat. På hösten skulle Robert ha en hoppkurs och en av mina kompisar hade ingen häst så hon fick låna min Zarif. Det var lite kul för det var ju ingen som ville rida honom under sommaren!
Hon var helt lyrisk och även tränaren berömde hästen för att han nästan kunde galoppera på stället.
Senare sålde jag honom till en dressyrryttare som red msv vad jag vet. Hon skickade en underbar bild på honom.
Har haft flera Fredriksborgare som har gått fint i både dressyr och hoppning.
Många fina Gelderländer också! Det var också många fuxar bland dem, men en och annan brun. Jag hade en i Rävshult, mörkbrun med 4 höga strumpor och bläs som vi döpte till Lancelot.Såldes väldigt snabbt till en man vars fru red men han blev hästbiten, han också.
Dessa hästar är så högresta att man upplever dem som högre än vad de är. Jag såg ju ut som en liten fluga på ryggen.
I Ostabygd bytte jag in en Gelder som en flicka hade köpt men hon vågade inte rida in den för den såg ut som en hingst, och uttrycket var faktiskt så. Hon bytte till sig en svart cob från Irland mot den.
Jag älskade inbyteshästen från första stund och efter en vecka kunde han galoppfattningar. Han var så högrest att man tänkte att det här blir en kamp mot hingstfasoner...men nej, bara helt underbart snäll.
Man tänker ibland att det var synd att hon inte försökte, trots hans utseende för han var jättesnäll. Han blev snabbt såld till en underbar tjej som tyckte mycket om honom.
Så det skall man inte sticka under stol med, man väljer ju hästar som tilltalar ögat. Mina favoriter genom åren har varit skimlar! Bilden visar den vackre Zarif.
