Ghostbuster
När jag bodde på Appakulla för snart tjugo år sen, började jag och Anders samarbeta. Jag köpte skäckar som var födda i Skåne och ibland från Irland som jag och Anders red in och sålde.
Jag hade en kund i Norge som hade köpt ett par stadiga ston och de var alla skäckar. Utseende var viktigt för henne. Så jag var på jakt efter en bra valack, som skulle vara skäck, snygg och med utstrålning. Hon red inget vidare, så den skulle naturligtvis vara lättriden också.
Jag hadeupptäckt att de flesta hästar med en avvikande färg såsom skäck, tigrerade, skimlar och isabeller har faktiskt varit lite snällare än de bruna och svarta.
De hade väl blivit fostrade av de oftast fler bruna och svarta.
Jag kontaktade Skånemannen som jag köpte hästar av, och han sade direkt att han hade rätt häst hemma. "Det är en riktig kejsare, Tina Lilla! Den är röd och vit och högrest som tusan."
Ok, hästen kom hem med ett gäng andra och denna häst stod verkligen ut. Snygg som tusan med en hållning som en kejsare. Bara knappt 155 cm men det kompenserade han med sin hållning. Han var lite bökig att sadla och tränsa men underbar att rida. Hoppade smidigt som en katt.
Hon köpte den på telefon och jag fixade exportpapper och sen hämtades han. Efter en vecka ringde damen från Norge och grät i telefon. " Han är så himla elak!" Vi bestämde att han skulle i retur och så blev det.
Han var verkligen otroligt bortskämd i all hantering
och den veckan fick jag rykta med dressyrpiskan i ena handen och borsten i andra. Det var en smart häst som insåg när slaget var förlorat, så dag två behövde piskan bara ligga på golvet bredvid.
Anders tog upp hästen till Österbymo, där alla älskade att rida honom men hatade att sköta och hantera honom. Så hans karriär som ridskolehäst var slut innan den ens hade börjat.
Men han kunde hoppa den hästen! Hur högt som helst utan ansträngning, förstod precis hur högt han behövde hoppa och hur man hoppar alla typer av hinder.
Så jag tog hem honom igen och sen annonserade jag ut honom som hopphäst. Många ville köpa honom men samtidigt var han för liten. Då kom snilleblixten att mäta ner honom till ponny.
Han var ju åtta år så en slutmätning var aktuell. Jag hade redan innan mätningen flera köpare under förutsättning att han blev ponny.
Så alla knep var aktuella; verka ner honom, lägga på tunnslitna skor, rida av bara den samma dag och dra in på vattnet den dagen.
Så gjorde man, vet inte om det fortfarande är samma knep. Jag red den dagen i nästen tre timmar, så jag såg bygden i Rumskulla i galopp flera varv den dagen.
Sedan var det mätning och när det bara var några minuter kvar av tiden lyckades den envisa och svårhanterade hästen äntligen slappna av och han blev ponny!
Sedan hade jag budgivning i en vecka innan sista budet stod kvar och han såldes som den dyraste ponnyn på flera år. Vad jag har förstått gjorde han bra ifrån sig på hoppbanorna och även i fälttävlan.
Vi glömmer aldrig denna charmiga, ouppfostrade, härliga, elaka och outröttliga häst!
