applahastar.blogg.se

På gården Applakulla utanför Mariannelund började jag köpa in hästar för försäljning och efter något år insåg jag att det var en bra idé att skaffa hjälp.

Jag läste en annons i en hästtidning ( för det var så man gjorde på den tiden), där en kille annonserade att han kunde hjälpa till att rida in hästar.

Bra tänkte jag och ringde. Det var så jag träffade på en av mina bästa vänner; Anders Bergström, som säljer hästar än idag.

Jag började med att köra upp ett halvblodssto till Österbymo Ridklubb, där Anders var ridskolechef.

Det var ett skäcksto från Skåne som precis hade blivit någorlunda avvand från sitt föl.

Anders red in henne och upptäckte att hon verkligen kunde hoppa bra. Hon var e. Manolito-Indus-Nepal. Efter någon månad var hon ridbar och vi bytte hästar.

Då fick Anders ett annat sto från samma flock. Ett svartvitt skäcksto e: Manolito-Ganesco-PallMall. Det gick också bra och sen var vi igång men en massa hästar efter det.

Och jag sålde dem när de kom hem.Så Anders fick rida en massa skäckar och senare isabeller från Skåne.

 

Så småningom bestämde vi oss för att åka till Danmark och köpa ett helt lass med hästar och fick kontakt med en dam där som hade hästar till salu.

Vi åkte över med transporten och hem till denna mystiska dam.

Hon hade dock bara ett par magra och eländiga fjordingar som vi tyckte mycket synd om och som jag matade i smyg.

Dagen efter var vi på hästmarknad och där hörde vi talas om ett riktigt original; PonnyLeif kallades han.

Vi åkte hem till honom och fick en chock när vi träffade honom. Han var en trevlig man, men en så stor och överviktig människa har jag aldrig träffat. Han satt i en tresitssoffa och upptog hela soffan själv.

Han hade en sambo som var från Filippinerna, tror jag, hon var den minsta människa man kan tänka sig. Soffbordet var fullt av wienerbröd, för det var fikadags, och denna man tryckte i sig det mesta.

Han förklarade att hans byxor fick han be någon sy för hans storlek fanns inte i affärerna. De syddes av säckväv, för man måste ju ha material som är slitstarkt och passar bland hästar!

 

Så småningom fick han hjälp av flera man att komma upp i sin lastbil och sen körde vi efter. Han satt kvar bakom ratten medan vi såg ut ett antal hästar att köpa som senare levererades med lastbil till oss.

 

Innan vi skulle hem så sa vi att vi måste ju ha med något hem i vår transport och det hade han minsann tänkt på.

I hans stall fanns de sötaste welshmountainponnyerna man kan tänka sig. Tvä vita ston med varsitt föl vid sidan. Gyrithe med fölet Tummelisa och Elegance med fölet Tingeling. Vi köpte dem förstås!

Welshmountainponnyer är alltdi en fälla, för de så söta att man kan inte låta bli att ta med dem hem. Detta har hänt fler gånger i mitt liv.

 

Fölen var så små att Anders kunde lyfta upp dem som små lamm på transporten.

Och sen körde vi hem. När vi kommit till Sverige kom vi på att man skulle ha gjort inresepapper och kanske man inte kunde ha fyra hästar i transporten, men då hade vi redan kommit tio mil från gränsen så vi lät det vara.

 

Så vår första tripp till Danmark kanske lämnade mycket att önska som vi inte tagit reda på. Men man får göra saker och ting bättre nästa gång. Vi kom hem med sagoponnyerna och jag som är liten fick rida dem och de såldes ju alla fyra till lyckliga barn.

 

Vi fick våra danska hästar hemkörda sen, och flera av dem reds och såldes till ridskolor senare.

 

Senare samma sommar fick vi höra att denne PonnyLeif avled bakom ratten på sin lastbil och de fick använda lyftkran för att få ut honom, för han satt fast. Han dog på sin favoritplats och på sin post så att säga.

 

Ja, det kommer mer om dessa alla hästar förstås! Nedan bild från Marknaden i Danmark och de två första hästarna vi startade vårt samarbete med.

Ha det bra så länge!